Dagbok från Newmarket

 Nu har det gått ett helt år sedan jag flyttade till england och började att jobba för James. Det är helt galet hur fort tiden har gått, kan knappt förstå hur det redan gått ett år!

Jag flyttade till england måndagen den 11 september förra året och började att jobba för James redan dagen efter. Jag minns hur läskigt allt var den första tiden och hur rädd jag var för att göra fel och för att jag inte skulle duga och vara tillräckligt duktig. När jag tittar tillbaka blir jag faktiskt lite imponerad över mig själv för att jag vågade att åka. Men jag tror inte att jag själv just då i stunden förstod vilket stort steg jag faktiskt tog, utan då tänkte jag bara att jag skulle vara borta ett litet tag och att det inte alls var så stort. Att åka är det absolut bästa jag har gjort, speciellt i och med att jag hade ett väldigt dåligt självförtroende innan jag åkte hit. Att komma hit och vara nervös och allt men ändå utmana sig själv har varit jättenyttigt för mig och jag är mycket säkrare på mig själv och som ryttare idag än vad jag var för ett år sedan.

Min första dag hos James var oerhört nervös och jag minns att jag var rädd för att jag inte skulle vara tillräckligt duktig och att de inte skulle vilja ha kvar mig. Det var så mycket nytt för mig den första tiden att jag liksom befann mig i ett slags ofokuserat tillstånd till en början där jag inte riktigt kunde ta till mig allt som hände omkring mig, det tog ett litet tag innan jag verkligen kom in i och blev van vid allt. Nu är det svårt att tänka sig att jag en gång inte hade någon koll på rutinerna, idag har jag stenkoll och har till och med bättre koll än våra head lads ibland.

Jag trivs jättebra med mitt jobb och är oerhört tacksam över allt som jag upplevt under året som jag varit här och kan knappt vänta på att se vad som ligger framför mig. Jag älskar att jobba med mina hästar och kan absolut inte se mig göra något annat för tillfället, de skänker mig så mycket glädje dessa vackra fyrbeningar!

Det enda negativa med tillvaron är att min familj inte är här, jag saknar dem bara mer och mer och önskar så att de vore här. Men jag är inte redo att åka hem ännu, jag vill ut och resa och upptäcka och kommer förmodligen fortsätta vara utomlands ett tag till innan jag kommer hem, tills dess är det priset jag får ta helt enkelt.

I November har mamma och Miranda planerat att komma hit på besök, det ska bli jätteroligt och det ser jag verkligen fram emot! Jag har inga resor planerade för egen del under hösten men hoppas att jag kan få ledigt över jul så att jag kan åka hem igen då.