MENY
Förra helgen var mycket spännande och fylld av flertalet roliga företeelser. Det var nämligen Guineas weekend festival förra helgen vilket innebar att det var stora galopptävlingar här i Newmarket med klassiska löpningar. På lördagen reds 2000 guineas och på söndagen 1000 guineas vilka båda är grupp 1 lopp som ingår i den klassiska serien tillsammans med Oaks, Derbyt samt St Leger.
Med anledning av detta var hela Newmarket fullsmockat med folk förra veckan. I synnerlighet lördagen var staden ordentligt i rörelse, många människor kom för att kolla på tävlingarna och en del passade även på att kolla på hästarna som tränade på morgonen. Vid Warren Hill stod det en hel massa människor och fotografer som följde oss när vi cantrade uppför banorna.
Jag tycker alltid att det är väldigt roligt när det blir lite liv i staden. Newmarket lever verkligen upp när det är tävlingar eller auktioner, människor från alla världens hörn och kanter samlas då här för att köpa hästar eller titta på tävlingar. Den här helgen hade vi dessutom en oerhör tur med vädret som var helt fantastiskt med 25 grader varmt och solsken!
Min lördag började som vanligt med jobb på morgonen. Istället för att gå på tävlingarna efter avslutat jobb valde jag att stanna hemma och vila lite efter en lång vecka, tävlingsdagen på söndagen är vanligtvis lite mer lugn med mindre folk så valde att gå då istället.
Efter att jag vilat upp mig lite mötte jag upp Mary för ett par öl på the Yard. The Yard som vanligtvis är ganska tom på folk var nu alldeles fullsmockad med en hel massa människor som gått dit efter löpen. Det var trevligt och roligt för mig som fick träffa en del nya människor, Mary känner nämligen nästan varenda kotte och introducerade mig till flera av hennes vänner.
Efter ett tag kom Alex, Myles, Tegan och Shona och vi fem gick sedan tillsammans iväg till en resturang där vår kompis Hannah hade en födelsedagsfest. Det var en överraskningsfest som hennes pojkvän ordnat och nästan halva ligan från stallet fanns på plats. Hannah blev väldigt glad och förvånad när hon kom in och såg oss alla där!
Söndagen innebar alltså ett besök till tävlingarna. Jag insåg på morgonen att jag inte hade planerat särskilt väl utan stod vid garderoben rotandes runt bland klänningarna och visste inte alls vad jag skulle ha på mig(!) men valet föll till sist på min röda klänning som jag hade på vår julfest. När jag väl visste vad jag skulle ha på mig var nästa problem att jag då inte hade någonting att ha på huvudet (hatt eller liknande), så innan jag gick till galoppbanan fick jag springa runt en tur på stan för att försöka leta reda på något. Som tur är finns det ganska mycket hattar och sånt här i Newmarket så jag hittade ganska snabbt vad jag sökte och kunde sedan ta mig ut till banan.
När vi kom in genom entrén blev jag jätteglad, märkte att jag verkligen saknat att gå på galopp. Speciellt roligt kändes det eftersom att det var så stora tävlingar, överallt fanns det massvis med folk, serveringar och framför allt -fina hästar!
Måste verkligen ge en eloge till arrangörerna, tycker att det hela var ett alldeles perfekt arrangerat arrangemang. Banan såg ut att vara i perfekt skick och trots att det var mycket folk rullade allt på bra och även om det blev lite köande ibland (till exempel när alla skulle gå från ledvolten ut till läktaren) flöt allt på väldigt väl. Det var liksom aldrig klaustrofobiskt eller så utan jag tycker att arrangörerna hade löst det alldeles utmärkt. Blev faktiskt lite förvånad över att det var en så pass bra atmosfär och att det gick bra att ta sig fram för att se hästarna på nära håll i ledvolten om man ville.
Det största loppet för dagen, 1000 guineas vanns av ett jättefint sto som heter Billesdon Brook. Extra roligt tyckte jag att det var då hon var en riktig outsider!
Väldigt roligt att ha upplevt stora tävlingar som dessa på plats, helt klart ett minne för livet! Den största höjdpunkten för mig var (förutom att se tävlingarna) att se alla tränare och jockeys. Alla stora jockeys som jag sett upp till i flera år fanns på plats! Jag har själv trott att jag aldrig ens skulle få se till exempel James Doyle eller Frankie Dettori i verkligheten, det går inte att beskriva hur häftigt det det var att dels se dem i verkligheten men dessutom se dem rida.
0