Dagbok från Newmarket

Första gången
Det är nästan två veckor sedan jag uppdaterade bloggen senast. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det här blogginlägget då det känns som att jag har så mycket att berätta, tror nästan att jag får dela upp det i två olika inlägg!
 
Allt har rullat på som vanligt men den senaste tiden har varit extra rolig och spännande med tvååringarna som har tagit flera stora steg i riktning mot att bli fullfjädrade galopphästar. Häromveckan stängde vi in dem allihopa i startboxar för första gången och för en dryg vecka sedan lät vi ett helt gäng av dem gå deras livs första snabbjobb!
 
Det var för drygt två veckor sedan som det beslutades att alla tvååringarna skulle få bli instängda i startboxarna och uppleva en start för första gången. Vi har haft som vana att alltid gå igenom startboxarna efter varje ridpass med tvååringarna för att låta de vänja sig vid dem. 
 
Vi har tre startboxar så vi blev indelade i små grupper om 2-3 hästar som sedan fick gå in i startboxarna tillsammans. Först gick vi bara igenom startboxarna precis som vi gjort innan för att se att det inte var några konstigheter utan att alla var tillräckligt vana. Efter det gick vi in i startboxarna där vi blev instängda. När alla hästarna sedan gått in och stod lugnt och stilla lät James grindarna slå upp. Hästarna blev alla väldigt förvånade när grindarna for upp och visste först inte alls vad som hände eller vad de skulle göra, men då klappade vi dem lite lugnande på halsen och lät de sedan gå ut i deras takt.
 

Jag hade fyra hästar att gå in i startboxarna med och var ganska säker på att iallafall tre av dem skulle vara duktiga. Jag red Nighty och Mona de första två turerna och de båda skötte sig verkligen hur bra som helst. Båda gick in först av alla och stod sedan snällt och väntade medans de andra hästarna i gruppen blev lastade. Speciellt Nighty måste få en guldstjärna då hon stod alldeles stilla fast att den hästen som skulle gå in i boxen bredvid fick panik och slängde sig bakåt och skapade kaos. 

Min tredje häst trodde jag skulle vara lite mer svår att få in. Det är en hingst som är väldigt feg och osäker av sig. Han är väldigt snäll och vill inget illa men eftersom att han är så rädd var jag ganska säker på att det skulle krävas en del av oss för att få in honom. Tre dagar tidigare hade han dessutom vägrat att ens gå i närheten av startboxarna när vi red i ridhuset. Jag tänkte bara att vi får ta det lugnt och bara se hur det går, men hade inga förväntningar alls.

Jag kunde känns hur min häst var spänd och nervös redan innan vi gått in i ridhuset (som startboxarna står i). Han ville sedan först inte ens gå in i ridhuset utan stegrade sig vid ingången, när han var tillbaka på marken kollade Paul (som är vår åringsledare) på mig och bara skakade på huvudet.

Paul bestämde sig för att leda min häst och det var jättebra för med Paul vid tygeln blev hästen mycket mer självsäker. Han stannade till en gång några meter ifrån boxarna men då lät vi honom ta det lugnt och bara kolla läget lite. Tror att både jag och Paul blev litet förvånade sedan när han följde efter Paul hur snällt som helst genom boxarna. Även andra gången när vi gick in och låste in honom så skötte han sig jättebra, stod jättesnällt och väntade på de andra. Han blev bitvis lite osäker men lyssnade jättebra på mig och Paul och gjorde precis som vi sa. Sedan när grindarna öppnades blev han glad och började att skutta iväg lite efter att han kommit ut, tror att han blev glad över att han varit duktig! 

 
Jag tyckte att det var jättekul med startboxarna, alla hästarna var jätteduktiga och det var bara några få som var lite mer besvärliga. Nu kommer de som var duktiga och säkra att få en liten paus från startboxarna för att sedan återuppta träningen igen om några veckor, medans de som var lite osäkra kommer fortsätta att gå igenom boxarna tills det att även de är säkra. 
 
Vacker morgon för två veckor sedan vid Hamilton Hill
Nighty skrittar hem från Hamilton Hill
 
 
Ytterligare en rolig sak var att en del av tvååringarna fick gå sina allra första snabbjobb för drygt en vecka sedan. Det var endast de som kommit allra längst i träningen som fick gå jobb, de flesta är ännu inte riktigt redo för att gå några snabbare arbeten. Mona Lisa är till exempel ännu inte redo för att gå något snabbare utan behöver ännu mycket tid på sig innan hon är redo. Nighty däremot är ganska tidig och var därför en av de som fick gå sitt allra första snabbjobb i lördags förra veckan. 
 
Jag fick äran att rida henne och fick gå tillsammans med en annan häst. Vi skulle galoppera 7 furlongs där jag och Nighty skulle ligga bakom den andra hästen fram tills att det var 5 furlongs kvar då jag skulle rida upp och vi skulle gå den resterande biten tillsammans. 
 
Det är alltid väldigt spännande att gå jobb med hästar för första gången såhär, det blir lite som att man för första gången får se lite vad de går för. Det ligger såklart mycket träning bakom där vi fått ett visst hum om vilka som är snabba och inte men det är ändå väldigt spännande att se vilka som går bra och inte när vi för första gången låter dem gå på lite mer. Det märktes att alla var ganska exalterade och förväntansfulla inför det hela. Likaså var jag då jag hoppades att Nighty skulle göra bra ifrån sig.
 
Vi hoppade av och började först att galoppera ganska långsamt. Nighty tyckte att vi gick alldeles för långsamt och började att bocka, vilket inte var så roligt för mig om stod där med relativt korta läder. Det var lite kämpigt i ett par furlongs men sedan red jag upp bredvid den andra hästen och då började vi att gå fortare. I och med det skärpte även Nighty till sig, fokuserade framåt istället och slutade upp med bockandet. Vi gick sedan fort tillsammans resten av jobbet huvud vid huvud.
 
Jag var ganska nöjd med Nighty men var även lite besviken. Hon gick bra men jag tyckte samtidigt inte att hon hade riktigt den powern och speeden som jag hoppats på. Även James sa att hon inte riktigt är så snabb som hon tidigare varit. Vi sa det att antingen behöver hon ta det lugnt och ha mer tid på sig eller så är hon helt enkelt inte så bra som vi hoppats. Tiden får utvisa helt enkelt! 
 
Jag & Nighty efter vårt snabbjobb. Bilden är tagen av Paul.  
 
 
Det var lite om vad jag roat mig med den senaste tiden, på återhörande!
/Angelika
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress