Dagbok från Newmarket

5 månader at JT's

Idag har jag jobbat hos James i fem månader. Det känns overkligt att tiden har gått så fort. Å ena sidan tycker jag att det känns som att jag fortfarande är ny och bara har varit här en månad och å andra sidan tycker jag att det känns som att jag varit här i flera år. Det har hänt så mycket under tiden jag varit här att jag helt har tappat tidsuppfattningen. En vecka här kan ibland kännas lika lång som två och i andra fall försvinner tiden bara iväg.


I våras för ett år sedan hade jag en period då jag helt tappade motivationen till att fortsätta med galoppen. Jag hade så mycket med skolan och annat att jag knappt kunde tillbringa någon tid alls i stallet. Jag kände hur jag tappade allt mer och mer i ridningen, hur jag gick bakåt istället för framåt. Jag blev ledsen över att inte kunna satsa på galoppen 100% och bestämde då mig för att helt ta en paus ifrån allt vad galopp innebar och istället satsa helhjärtat på skolan inför studenten.


Att ta en paus från galoppen var bra för mig. Jag behövde bara ta ett steg tillbaka för att kunna fundera på vad jag ville göra. Vad vill jag? Vill jag satsa på galoppen eller plugga vidare? Vad är mitt mål? Det tog mig hela sommaren att inse att det faktiskt är galoppen som jag vill hålla på med. Jag var lite tveksam först då det kändes så dumt att välja bort möjligheten att studera vidare och läsa på universitetet när det är något som många andra bara kan drömma om.


Jag minns inte riktigt var någonstans idén om att åka till England kom ifrån. Efter studenten såg jag verkligen att jag hade chansen att göra precis vad jag ville och kände att det var min chans till att göra något nytt. Jag tror att jag kände att jag verkligen behövde utmana mig själv och att åka utomlands skulle hjälpa mig att utvecklas och bli en bättre ryttare.


Jag trivs jättebra med mitt jobb och kan verkligen inte se mig själv göra någonting annat för tillfället. Trots tidiga morgnar och hårt jobb så älskar jag verkligen att jobba med hästar. De gör mig så lycklig varje dag och jag kan fortfarande knappt förstå att detta faktiskt är mitt jobb. Hur kan man liksom få betalt för att man är ute och rider på galopphästar med sina kompisar dagarna till ända?

 
Jag vill återigen tacka min familj för allt stöd och support de har gett och ger mig, mina föräldrar har verkligen varit riktiga klippor som ställit upp i ur och skur genom åren. Stort tack mamma och pappa för att ni lät mig sluta på baletten och börja på ridskola istället. Tack för alla de gånger ni skjutsat runt mig på tävlingar och tack för att ni gått upp klockan 5 på morgonen varje lördag för att köra mig till Täby galopp och Bro Park. Utan er hade det aldrig varit möjligt för mig att vara där jag är idag. <3 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress