Dagbok från Newmarket

När allt bara blir fel
I lördags red jag snabbjobb på Cultivate och allt gick åt skogen.
 
Jag kan inte svara på när det hände. Hon kändes bra i jobbet och var okej när vi pullade upp, det var sedan när vi skrittade hem som jag kände att något var fel. De andra kunde inte se någonting först men efter ett tag blev det lite värre och då satt jag av direkt. Vi har som tur är alltid minst en veterinär på plats i stallet så jag kunde genast på en gång ta med henne dit. Han kunde konstatera att hon fått en skada i knäet, som tur är kommer hon att bli bra igen, men hon kommer behöva vila under en längre tid.
 

Det känns såklart väldigt tungt, speciellt eftersom att hon är min favorit och att det snart var dags för henne att starta och allt. Efteråt kände jag bara att "jag vill aldrig någonsin mer rida en häst igen". Men det här är tyvärr sådant som händer med galopphästar ibland. När de springer fort utsätts de för påfrestningar och i dessa hastigheter kan mycket gå fel väldigt snabbt. Allt känns bara väldigt tråkigt och kan inte hjälpa att skylla på mig själv och tänka att "om jag gjort si eller så hade det kanske aldrig hänt" eller "om någon annan hade ridit då hade hon säkert fortfarande varit okej". 

Stackars lilla hjärtat inne hos veterinären.  
 
Även om allt mest känns uselt och värdelöst är jag samtidigt väldigt tacksam för att det ändå gick så pass bra som det gjorde. Det hade kunnat gå så himla mycket värre. Hon hade till exempel kunnat bryta ner totalt och gått omkull eller skadat sig på ett sätt så att hon inte hade kunnat gå att rädda. Det finns många hästar som inte har klarat sig lika bra. Hon står fortfarande i sin box och kommer att bli bra igen, det är det viktigaste och för det är jag evigt tacksam!
 
Jag ska göra mitt bästa för att hon ska må så bra som möjligt under hennes vila. Jag ska försöka sitta med henne i boxen under lunchen ibland och hålla henne sällskap och ge henne extra kärlek. Just nu får hon inte ens gå ut ur boxen men när hon får det så ska jag ta med henne ut på promenader och låta henne äta gräs, så mycket hon bara vill.
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress