MENY
Här är en av åringarna som jag brukar rida, en tyskfödd hingst efter Sea the Stars.
Här är vi ute på tur.
Det är ofta lite action med åringar vilket är roligt men inte jättekul alla gånger... Häromdagen när jag var ute och red min lilla hingståring så höll jag nästan på och for i backen. Vi var ute och red innanför en av galoppbanorna på ett gräsfält. Det hör till historien att det var väldigt blåsigt ute och att jag hade på mig en regnjacka som är gjord i ett ganska prassligt material. Så fort en liten vindpust drog förbi blåste min jacka upp och började att prassla en massa. Vid ett tillfälle prasslade min jacka till så mycket att det skrämde min häst som blev rädd och satte av i sken. Vi red på ett led och jag var nummer tre i ledet men bara for förbi de två som var framför mig och fortsatte framåt i en jäkla fart.
Att min häst sprang fort fick tyvärr bara min jacka att prassla ännu mer så min häst blev bara räddare och räddare. Han försökte liksom att springa iväg från det prasslande ljudet (vilket inte var jättekul eftersom att det prasslande ljudet ju var jag).
Han hade skenat på i ungefär 100 meter då vi började att närma oss staketet på galoppbanan. Jag hann tänka att “crap vi kommer att gå igenom railen” och att “det här kommer göra ont” (eftersom att det gick så fort). Jag hade nästan gett upp men gjorde ett sista desperat försök att styra undan och drog allt jag hade i vänstertygeln. Det fantastiska då var att han lyssnade! Så istället för att gå igenom staketet gjorde vi en fin liten volt till vänster istället och stannade.
Dagen efter hade jag samma jacka på mig men då höll det på att sluta likadant så nu har jag istället bytt till en annan som är mindre prasslig än den förra och nu går det jättebra.
Han är en riktig liten goding!
-
Ytterligare en årings-incident hände häromdagen när jag ledde runt en av våra åringar som blivit lite öm i skenbenen. Jag gick inne i vårt ridhus som vi har och hade gått omkring i en kvart någonting då James kom bad mig att trava upp henne en bit då han ville se hur hon rörde sig.
Inne i vårt ridhus har vi en skrittmaskin där en del av hästarna brukar gå en stund innan de rids för att värma upp. När jag börjar att trava med min häst så blir hästarna som går i skrittmaskinen uppspelta och börjar att bocka och sprattla runt en massa. Detta skrämde min häst som i sin tur slängde sig över mig. Jag gjorde att för att stå på benen men kunde till sist inte klara mig utan föll handlöst till marken vilket skrämde min häst som började att backa ifrån mig. Jag såg hur tygeln gled ur min hand i en rasande fart och tänkte bara att “helskotta Angelika du bara får INTE tappa henne!”. Jag tror knappt att James ens hann blinka innan jag studsat upp igen! När jag väl var på benen lyckades jag lugna ner henne och allt slutade bra. Jag sa efteråt till James att “I almost lost her there, did you see that?” och han bara skrattade och sa “Yes I did. I was thinking weather I should catch her to the left or right”.
-
Måste berätta för er att samma dag som min jack-incident så kom det plötsligt en löshäst springandes mot oss. Det var en åring från ett annat stall som hade slängt av sin ryttare och kom springandes mot oss. Den sprang runt bland våra hästar och orsakade lite halvt kalabalik innan den till slut kunde fångas in. Killarna tyckte att det var jätteroligt och fiskade genast upp sina mobiler för att få dramat på film. Den sprang liksom runt och valde ut vissa av oss som den följde efter och jagade runt och då satt vi andra och skrattade åt den som blev förföljd.
Här har vi den lilla ligisten! Bilden är tagen från Lewis snapchat.
Åringar, åringar...
På återhörande,
Angelika
0