Dagbok från Newmarket

Idag är det två veckor sedan jag kom hit igen efter mitt lilla besök hemma i Sverige över jul. Här har allt bara rullat på som vanligt och det känns skönt att vara inne i de vanliga rutinerna igen. Hästarna fick ledigt över jul och nyår men har nu satts igång ordentligt med träningen igen och är nu ute och galopperar på för fullt. De står ju mest inne hela dagarna och blir lätt rastlösa och uttråkade så de var väääldigt glada över att få komma ut och ridas igen (vi ryttare  var inte riktigt lika glada då det var väldigt mycket bångstyreri och no control de första dagarna). För egen del slutade det så illa att jag drog i backen en vända. Det var andra dagen som åringarna reds och första dagen de fick gå ut och galoppera på rundbanan igen. Min häst blev så väldigt glad och exalterad när vi började galoppera att han helt enkelt bockade av mig (det var dock helt odramatiskt skall tilläggas). Vi red på ett led och alla blev tvungna att stanna medan jag kunde fånga in min häst igen. Som tur var skenade han inte iväg eller något utan ställde sig bara bredvid sina kompisar så jag kunde fånga in honom helt odramatiskt. Sedan kom Paul (som är vår åringschef) och slängde upp mig igen så vi kunde fortsätta.

En lite konstig sak som är här i England är att de inte har som tradition att man ska komma med tårta om man ramlar av. I Sverige är det alltid så att man måste bjuda på tårta om man ramlar av eller om man vinner men här verkar de inte alls ha fattar grejen med det. När jag ramlade av då så sa jag det att “Ja men nu blir det ju tårta!” men det var ingen som förstod vad jag menade. Jag pratade med Harry om det och han sa att han aldrig hört talas om att man måste bjuda på tårta om man ramlar av. Jag tror att det är dags för mig att påbörja en revolution…

Jag & Harry

 

En ny sak som har hänt är att jag och Myles har börjat att rida ut extra för en tränare. Han heter Conrad Allen och har sitt stall alldeles här i närheten med ungefär 12 hästar i träning. Han har haft det lite kort om ryttare den senaste tiden då två av hans ryttare skadat sig (min kompis Jossan bland annat som fick en fraktur i handen för några veckor sedan) så därför åker vi över till honom och rider en varsin häst efter att vi har jobbat klart. Dels för att hjälpa till och få en extra slant men mest för att jag tycker att det är en bra erfarenhet. Det är alltid en bra och lärorikt att rida för nya tränare som har olika upplägg och idéer.

Hästen jag fått rida hos Conrad. Ett supersnällt sto som kallas för Mousey. 

Ute på tur

Jag har fått låna Jossans sadel när jag ridit där. Hon har detta coola och passande skyddet på sin sadel :)

Selfie med Myles som sitter på den häst han fått rida, Woy.